Lite sorg i hjärtat!

En trött men ganska nöjd mamma,sambo och tjej sitter i soffan och samlar sina tankar ikväll! Imorgon ska vi åka ut för allra sista gången till vårat älskade "Frumaden" Henkes mammas och pappas sommarstuga! Vi ska åka dit och hämta en säng och en byrå som vi ska få. Sorgen är att dom har nämligen sålt det! Det finns inte tid och ork att ha kvar det. En del av mitt hjärta brister trots att vi knappt varit där sen förra sommaren. Jag minns så väl när jag fick följa med henke dit för första gången. Jag blev helt förälskad i detta gamla soldattorp. Ganska rymligt, men med all sin enkelhet kvar. En röd liten stuga med vita knutar och en tomt som har utsikt över kinnekulle och Golfbanan i lundsbrunn och ändå ligger så isolerad att man kan springa naken i den stora trädgården utan att behöva tänka på grannar! Det finns bara en bänkspis att laga mat på och en underbar öppen spis i rummet där vi brukar sova. Här har vi firat nyår sen vi träffades med undantag för förra året då det renoverades och första året då vi knappt hunnit träffats. Men allt som allt nio år har vi firat där ute, först bara jag och Henke och sen med filip. Gustav fick bara vara med ett år!
Och Barnen älskar att vara där. Man behöver inte oroa sig för nått och dom kan springa in och ut så mycket dom vill. förra sommaren bodde vi där ute i nästan 2 månader. Byggde en sandlåda och hade en fantastisk sista sommar med huset. Det är något så speciellt med den platsen som inte går att beskriva, när man far runt hörnet på ladan och svänger in på den lilla vägen som går mot huset infinner sig ett lugn  och en frid som bara finns därute. Vi brukade gå i våra slapparkläder och laga lyxig mat och njuta av lugnet och enkelheten. Och man tyckte det var lika tråkigt att åka hem varje gång. Men man skulle liksom inte vilja bo därute jämt för då skulle ju liksom det där försvinna om ni förstår vad jag menar. Vi har lekt ute i snömassorna och på sommaren brukar filip åka med pappa på den stora Traktorn som han säger "farfars åkgräsklippare" Och le från sida till sida! Vi har alla känt en ofantlig lycka därute och har bara fina minnen därifrån. Så det är med sorg i hjärtat vi åker dit imorgon en sista gång och jag vet att tårarna kommer rulla ner för mina kinder när vi åker därifrån! Men vi förstår att det måste vara så här, och själva har vi inte tiden att ta hand om det, då det ligger en bit bort. Jag hoppas att den nya ägaren finner bara en liten del av all glädje med det lilla huset som vi alla har gjort, då kommer hon att få det bra! Ta hand om vårat älskade Frumaden!

trött men ganska nöjd ändå

Den vackraste platsen i hela världen!


Kramisar